En stilla tår...

Fredag och badtajm, en av de bästa grejer jag och lilla N vet! Vi gör oss redo, börjar hälla upp vatten och så plingar det till i telefonen. Jag som är pirrig av alla idéer och spännande framtidsplaner skuttar glatt till telefonen...

I sms;et står.

 "Idag fick lilla Molly somna in..." 

Molly var min älskade lilla katt som jag haft sedan hon var liten, hon fick flytta till några kompisar som har hus för att se om hon skulle må bättre där. Till en början gjorde hon det, hon fick en fin sommar med massor av musjakt och solskenslapande. Jag är ytterst tacksam för att ni ville ta hand om henne och för att ni hjälpte henne att gå vidare. 

Fredag och badtajm, jag stannade upp i badrummet, vad ska jag göra nu, jag kan svälja känslorna, tar det senare, lägger locket på? Neeh, jag vill inte göra så mer, varför ska det vara så farligt med känslor, varför ska det vara en svaghet att gråta, varför är det något man ska göra i hemlighet och i ensamhet!!! 

Och ska jag dölja det från min son, är det rätt??? Är det inte bättre att jag visar honom att känslor finns och är helt okey, att gråtande människor inte är farliga och att lessenheten ofta iallafall tillfälligt går över bara man få gråta lite.

Sagt och gjort, jag sätter mig i badkaret med lilla N och släpper fram tårarna, samtidigt förklarar jag för honom varför jag gråter, att det kommer att gå över och att det inte har med honom att göra. Han har ju sett mig gråta förr och brukar vara ganska cool, så även idag. Han tittar på mig, granskade mitt ansikte och är sitt vanliga jag. Ibland har han spelat pajas för att få mig att skratta men det gjorde han inte idag, han plaskar på, tittar lite på mig och efter ett tag med lite rynkad panna och säger han "Aj aj aj" 

Älskade, älskade unge!!! 

Vår badstund blev lika mysig och nästan lika rolig som vanligt, jag berättade anekdoter om Molly och vi kramades medans tårarna sakta rann inemellan småfnissen som vi alltid brukar ha när vi badar. 

Och Molly tack för allt du gav mig, för all kärlek och gos, för att du var vid min sida till och med när jag var sjuk. Tack för alla väckningar på mornarna och för dina underbara jamande, Mile mjauis. 

Tack för dina mjuka tassars trampande och ditt spinnande i mitt knä! Jag älskar dig var du än är!