lördag 31 januari 2015

Sällskapssjuk och folkskygg...

Sitter i Ikeas restaurang och känner mig lite ensam samtidigt som människorna runt mig tycks invadera min sfär. Det är så ibland, folk kommer mig liksom så nära utan att de ens vet om det. Jag kan bli väldigt påverkad av någon som bara går förbi mig på stan, det liksom rubbar mitt inre. 
En bit bort står en kille och gråter efter mamma, bredvid honom står en äldre kille och ser mycket bekymrad och osäker ut, jag får ont i magen för båda två. I soffan bakom mig sitter en sliten man och dricker kaffe, jag byter soffa för jag kan inte se honom utan att jag blir illa berörd. Hela tiden finns människor runt mig som mår dåligt och det gör att jag mår dåligt.
Jag har tidigare tänkt att jag är knasig, så farligt är det väl inte. Jag har försökt strunta i det, sopa det under mattan och ignorerat, lagt locket på. Resultatet är att jag bli jätte trött och ledsen, har tyckt att jag är lat och svag som bara känner så mycket hela tiden. Har tänkt, "Att jag inte bara kan köra på, jobba vidare och inte vara ledsen i tid och otid!"
Sen fick jag höra om HSP highly sensetive persons. Först tyckte jag att det inte riktigt stämde och jag gillar inte att sätta etiketter på saker och ting. Men när jag fick höra om startskörhet föll det på plats. Det handlar inte om att nått är fel på en utan om att vissa har en extra känslighet (gillar inte riktigt de begreppet, men okej).
Det handlar helt enkelt om att det finns flera som är som jag, fler som hamnar i samma situationer, känner otroligt starkt och mycket. Kvinnorna som skrivit om detta heter Margareta och Doris och jag är otroligt tacksam för deras klokskap! Det har hjälpt mig enormt mycket att få knep och råd som  man kan ta till för att må bättre och leva ett bättre liv.  Det har varit rätt jobbigt ibland för man måste jobba med sig själv och öppna upp sånt som man för länge sedan gömt långt, långt in, men det är så värt det och det är anledningen till att jag idag håller på att starta eget, gå min egen väg och göra det på mitt sätt.
Boken jag pratar om heter Drunkna inte i dina känslor och är en handbok för starksköra. Den handlar om hur livet kan knasa till sig och vad man kan göra åt det. Den handlar också om att man inte är ensam i detta och att man absolut inte är fel! 
"Helt rätt är vad man är!" 
För att citera författarna Doris och Maggan.
Tusen tack åter igen!!!



4 kommentarer:

  1. Känner igen mig och "värre" blev det sedan jag blev mamma. Vet ännu inte om det är "lagom" mycket, så som de flesta känner eller om det kanske är mer och starkare.. Jag har slutat kolla på nyheterna och kan knappt bläddra bland artiklarna på aftonbladet, så mycket som fastnar och gör ont. Hade locket på förut och drev mig rakt in i kaklet, nu är jag öppen med mina känslor, på gott och ont.
    Kram!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag förstår precis vad du menar, att bli mamma har öppnat upp en massa dörrar som jag jobbat hårt för att stänga, jättejobbigt och energikrävande, folk runt mig kan nog intyga att jag varit helt slut. Men helt klart värt varenda del!!! Jag förstår mig själv så otroligt mycket bättre nu och mår så himla mycket bättre än jag gjort på länge! Det är fortfarande lite av en kamp, att stanna upp och känna istället för att springa på och trycka undan, att acceptera mig för den jag är och ändra det som är runt mig istället för mig själv! :) Om du förstår vad jag menar!?! :) Rekommenderar verkligen boken om du inte läst den!!!

      Radera
  2. Min älskade, unika, alldeles speciella Johanna. Som är den roligaste, jobbigaste och underbaraste människa jag känner . Tack för att du delar med dig och detta är det bästa du kunde hittat på. Jag står med dig hela vägen... bara så att du vet det. KRAM

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack mamman! :) Jag håller med om allt! Det är så skönt att mer och mer vara den jag är och se det som en tillgång!

      Radera